Uhm... Ja visste ju hur de skulle bli. När vi dansade kunde ja inte riktigt fokusera med tanke på att de va just dig ja dansa me. Tankarna började sväva iväg helt enkelt. Känner mig rätt töntig som reagera så här. Men de e inte lätt när man vet att man bör glömma å gå vidare. Men ja vet inte om ja vill glömma. Gå vidare vet ja inte heller. Så länge de inte börjar gå baklänges så tror ja att ja e nöjd me hur de e just nu.
Tänk att man kan sakna att ha nån så nära. De trodde ja inte att ja skulle göra. Men igår kväll fick ja de överbevisat för mig själv.
Men trots allt så mår ja bra :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar